Världens Sämsta Vegetarian tackar för sig

Sista dagen av november – även känd som min kött- och alkoholfria månad – lider mot sitt slut! Alla som trott att jag är gravid kan med andra ord sitta ner i båten igen.

Vilken värdelös vegetarian jag varit. Dels för att jag ätit bjudfisk tre gånger men häromveckan totalglömde jag också att jag körde veg?? Och köpte fiskgryta hux flux till lunch. Fattade inget förrän jag en bit in i måltiden ba ”oj vad längessen jag åt med sån aptit!?” och insåg att det var för att jag inte ätit fisk på så länge. Men jag har en lösning på detta och det är att jag får klimatkompensera under december och köra några extra helveggiga dagar. Borde väl funka? Ok, bra, tack.

En annan grej som bidrar till att jag känt mig som en usel vegetarian är att jag varit SÅ dålig på att tänka ut hur jag bör äta för att få i mig allt jag behöver. Jag har ju ca 7% fantasi när det kommer till matlagning och när jag köpt färdig mat har det alltid blivit någon sallad som kanske kunde behövt lite mer protein. Det är ju inte som att jag vanligtvis bara moffar i mig kött och nu varit handikappad utan det, men att lägga om kosten innebär ju att man måste tänka annorlunda och jag har helt enkelt varit alldeles för slö på den fronten. Beställde vegetarisk matkasse som stöd men den har varit ganska stor besvikelse, DOCK innehöll den senast jordnötsbiffarna ovan. Jag hade aldrig käkat jordnötsbiffar tidigare men de var myycket trevliga att göra burgare av ihop med en go tzatzikiliknande dressing!! Vill understryka att det ju finns massa bra vegmat och att äta vegetariskt (eller rättare sagt veganskt) är Framtiden eftersom planeten kommer dö annars, jag är bara långsam på att anpassa mig.

Något jag inte fuskat med är i alla fall alkoholen (hade varit ganska sorgligt om jag inte kunde hålla mig borta från det under en månad?!) Sist jag skrev om det här gnällde jag lite över att alkoholfria alternativ inte känns så skojiga men den här alkoholfria mojiton jag drack på Pinchos i lördags smakade tyyp som en helt vanlig (god!) mojito. KAN också hända att jag tyckte det för att jag inte druckit mojito sen jag var typ 23 och glömt hur det ska smaka, hehe. Men jag vill i alla fall slå ett slag för de alkoholfria drinkarna. Alkoholfri öl finns det massa goda av men vin har jag inte ens gett mig på eftersom det enligt säkra källor ”smakar saft” och då dricker jag väl hellre ett glas vanlig saft istället.

Så, imorgon får jag äta kött och dricka alkohol, men jag hade faktiskt trott att jag skulle vara mer sugen. Känner liksom att det kvittar? Det ska såklart bli kul att liksom ha fler alternativ, men LÄNGTAR inte direkt efter något särskilt. Känns ändå ganska hoppfullt. Det är väl ett kvitto på att även en MatLatmask som jag kan skära ner på onyttigheterna.

Spara

Mindre lost tack vare Lost

JAG HAR SETT FÄRDIGT LOST!Det har gått ganska precis ett dygn sedan jag såg färdigt Lost men jag vet inte om jag riktigt har processat färdigt ännu. En sak jag däremot känner starkt är ett hopp om att glömma allt genom en mycket lindrig minnesförlust, så jag kan se om det igen. För det har inte direkt varit sex tråkiga säsonger..
..slog mig först Nu hur extremt drygt det hade blivit om jag tyckte serien var värdelös och behövde tvinga mig igenom alla säsongerna för att det stod på listan?!

OK vi spolar tillbaka lite: Anledningen till att Lost var med på listan var, som några av er redan vet, att jag undrat i alla år vad som egentligen hände i serien. Jag såg typ en bit in på andra säsongen när det så att säga ”gick på tv” (säger man ens så längre) och har sedan dess haft en mängd frågetecken. Under resans gång dök det givetvis upp en massa nya frågetecken men innan jag går vidare måste jag utlysa en rejäl ***SPOILER ALERT*** så ingen av er har anledning att stämma mig när ni läst färdigt.

(det är alltså nu ni ska springa om ni inte vill vara med om spoilers)

Så, antar att de flesta som läser nu har koll på vad Lost handlar om, men för er som inte sett serien och skiter i spoilers kan jag säga att den korta drag handlar om en grupp människor som träffas på en ö där de hamnat av lite olika anledningar. Ön i sig är helt trollig och skum, men människorna på den är inte heller din vanliga medelsvensson, om vi säger så. De flesta som befinner sig på ön är väldigt intresserade av att ta sig därifrån för egen maskin eller genom att bli hittade men eftersom ön är helt missunnsam av sig så gör den det väldigt svårt för dom att ta sig därifrån eller bli hittade. Sen händer det en massa knäppa grejer! Och en del mindre knäppa, som att folk blir kära eller upptäcker att de har synfel eller måste sluta knarka eller går vilse.

Tidigt i mitt tittande blev jag Varnad, dels för att jag inte skulle få svar på alla frågor jag hade men också för att serien skulle börja suga ungefär någonstans i mitten. Jag FÖRSTÅR människorna som tycker båda de här grejerna, men jag är ändå oväntat tillfredsställd? Dock hade jag kunnat leva utan ca 63% av allt som hände sista säsongen.

Frågor jag var nojjig att jag aldrig skulle få svar på:
Varifrån isbjörnarna kom
Vad det stora monstret i djungeln var
Varför nästan inga (nästan, I see u Claire) höggravida kvinnor överlevde på ön
Vad dealen var med ”smittan” som dök upp i lite olika sammanhang
Vad syftet var med the hatch
Vem i HELA friden Jacob varHummm, fanns såklart en massa andra saker jag var sugen på att reda ut men det här var väl mina fokusfrågor, om vi säger så. Och allt fick jag svar på. Är det någon som vill friska upp sitt minne kan man fråga mig, jag har svar på allt! I alla fall en tid framöver, men sen planerar jag ju att genomgå en mycket lindrig minnesförlust (ovan nämnd) så passa på att fråga innan dess.

Pirriga höjdpunkter, utan tidsordning:
När dom hittade the hatch
När man fattar att det finns ett helt sabla SAMHÄLLE på ön (hjärnan bara —–)
När det stod klart att båten inte var Pennys
När det visade sig att Ethan inte var med på planet (fan vad jag hatade Ethan btw)
När det visade sig att the hatch var övervakad av en annan hatch

Största besvikelsen:
Sista säsongens After life-story var så groteskt värdelös. Är inte sur, bara besviken.
Även att Jin och Sun pratade engelska när de dog, varför skulle de prata något annat än sitt modersmål med varandra när de höll på att dö under helt stressiga omständigheter?

Favoritkaraktär:
Desmond. Älskar Desmond, dels för att han var så lost (!) och bara ville göra det rätta, men också på grund av hans STARKA KÄRLEKSHISTORIA!!!! Lipade ihjäl mig när han ringde till Penny som hade väntat på hans samtal i en halv evighet och hon bara ”I’ll find you!!” Böl.

Hejdå Des, nu kan jag stryka dig resten av gänget från listan. SEE YOU IN ANOTHER LIFE BROTHA!

Spara

Spara

Spara

Kajan

Hela 16 dagar in i november! Fortfarande nykter! Fortfarande köttfri! Eller okej jag ska erkänna något jag inte försökt dölja: Jag har ätit fisk tre gånger när det bjudits på fisk. Ja, jo, det är väldigt ovegetariskt att ta emot bjudfisk, men när jag t.ex. var hemma hos mina föräldrar i Umeå och de dukade fram min godaste fiskrätt* fanns det helt enkelt inte en endaste del av mig som ville säga Nej tack.

Det funkar såklart (alltså tvivlade ju inte direkt på detta) hur bra som helst att avstå från alkohol och rött kött. Däremot känns det väldigt.. tråkigt. Det känns som att inget jag äter eller dricker är särskilt spännande!?! Väldigt ohälsosamt uttalande men så får det väl vara. Det är bara inte lika roligt att dricka juice som det är att dricka vin när något ska firas (och då har jag ändå druckit otroligt goda firarjuicer).

Här dricker jag vin på en Frankrikesemester 2010. Vet att jag ser rakt över disk kanonfull ut men jag är bara fångad i ett flin. Men när jag hittade den här bilden tänkte jag att jag såg ut som en _fyllekaja_ och kom på att jag måste dela med mig av följande:

Jag har aldrig haft något ordentligt smeknamn, bara några tillfälliga här och där som aldrig liksom Satt Sig. Så häromveckan sa Tobias något om att om jag hade varit äldre och jobbat i en bar på söder hade mitt smeknamn varit Kajan (hehe). Kort därpå var jag hemma hos syrran och vi insåg att det måste vara så sjuuukt svårt för min systerdotter att lära sig mitt namn nu när hon börjar lära sig prata.
Så.
Nu har vi helt plötsligt hamnat i ett läge där min familj kallar mig Kajan i min systerdotters närhet. Vi jobbar liksom in Kajan. Och tycka vad man vill om det, men någonstans vill jag ju hellre att hon lär sig säga Kajan nu än att hon lär sig säga Anna-Carin om typ två år!? För jag svär det tar så lång tid, med tanke på att jag har träffat fullvuxna människor som har problem att lära sig Anna-Carin (true story).

*Min godaste fiskrätt hemma hos m&p är basic men fantastisk; torsk med MÄNGDER av riven pepparrot.

Nyttiga Månaden©

Har insett att följande kategorier personer är mina idoler:

  1. Folk som jobbar inom vården, plåstrar sår, opererar hjärtan och räddar liv osv.
  2. Folk som är föräldrar, som liksom orkar jobba, hämta på dagis och laga mat, ja, ba få ihop allt (beundrar er seriöst)
  3. Folk som lyckas ha tid till att blogga regelbundet!!! Vilka är ni och hur GÖR ni?

Jag visste när jag började med det här projektet att det skulle vara tidskrävande och att jag borde avsätta rejält med tid till det, men det har jag ju misslyckats totalt med. Så vips har det gått ett halvår och jag har knappt hunnit ett jota. Japp, imorgon har det gått det prick ett HALVÅR (mao bara ett halvår kvar lol, paniken) och hade jag varit Duktig Person hade jag gjort en ordentlig halvårsavstämning så jag kunde stryka allt jag var färdig med. Men jag är inte en Duktig Person och har inte mycket att stryka:)) Det är ju därför jag har bloggen! Som en digital piska och påminnelse om att jag måste få tummen ur.

Nu är ju inte själva bloggandet det mest tidskrävande utan det är alla grejerna jag ska göra. Måste bli bättre på att avsätta tid till det, helt enkelt. Annars tvingas jag döpa om bloggen till 30 grejer innan 31 och det hör ju vem som helst att det vore en katastrof.

Hur som helst så är det som ni kanske känner till november nu, vilket innebär att jag är kött- och alkoholfri!!Nytorget 6Min sista dag som köttis (vilket äckligt ord) passade jag på att äta sånt jag inte kan äta på ett tag. Jag och Tobias gick till Nytorget 6 och åt, ja, dom här grejerna. Och så drack jag ett glas cava. Det blev ett ganska fint farväl och adjö till köttet och alkoholen.

TrocaderoI lördags lajvade jag Barn Som Vill Leka Vuxen och drack Trocadero (aka min bästa läsk) ur ölglas under lunchen på väg upp till Stensele. Jag, mamma och mina syskon körde dit för att tända ljus på mormor och morfars grav under Allhelgona. Solen sken hela vägen och det var un-der-bar förvinterstämning, det vill säga krispig luft, lite snö här och där längs vägen och Vindelälven låg helt stilla.

StenseleSån här utsikt är det från kyrkogården där mina morföräldrar ligger begravda. SER NI! Bilden gör såklart verkligheten 0% rättvisa. Men ni fattar. Det är en kolossalt vacker plats och jag är väldigt tacksam över att mormor och morfar vilar just här.

When the working day is done..

..girls just wanna have fundamental rights.

Antar att ingen av er missat #metoo (OM du mot förmodan har missat det rekommenderar jag en snabb googling).

Det har rivit i mitt hjärta så mycket den här veckan (och det är bara onsdag?) att jag känner mig helt urlakad. Ändå vet jag att det rivit betydligt mer i många andra kvinnor. För att de – vare sig de vill eller ej – tvingats plocka fram fruktansvärda minnen. För att det kan tyckas helt sjukt att vi ska behöva duka fram våra erfarenheter för att snubbar ska fatta vilken vidrig jävla dynga vi tvingas traska igenom. DAGLIGEN.

Inte helt orelaterat citat från The Office som jag tänker på med jämna mellanrum

Jag skulle kunna skriva en hel roman om alla genomkassa upplevelser jag har på temat och därefter en uppföljare på vad alla kvinnor jag känner varit med om. Jag skulle kunna berätta om hur jobbigt det är att utförligt planera hur jag ska ta mig hem sena kvällar för att minska risken att bli överfallen. Jag skulle kunna berätta om hur kränkt jag kände mig när en vilt främmande snubbe stoppade in sina fingrar under min kjol när jag dittills haft en svinrolig utekväll. Jag skulle kunna berätta om när en person jag litade på fysiskt försökte tvinga mig till sex. Hur rädd jag blev av att han var så mycket starkare än mig. Jag skulle kunna berätta om hur osoft det är att få en dickpic från en kille som redan behandlat en som skräp. Jag skulle kunna berätta om hur det känns när vänner berättar att de blivit våldtagna när de knappt var vid medvetande. Hur äckligt det är när främmande män förklarar vad de vill göra med en när deras partner står utom hörhåll. Jag skulle kunna berätta om hur mycket tid av mitt liv jag ägnat åt att försöka hitta ett lagligt sätt att försvara mig om något skulle hända. Men något säger mig att majoriteten av de som läser den här bloggen redan fattar hur verkligheten ser ut.

Istället vill jag berätta om vad som kan göra skillnad: att män börjar ta sitt jävla ansvar. Genom att prata med varandra, se efter varandra och helt enkelt slutar ta för sig verbalt och fysiskt av andra människor. Lätt som en fucking plätt kan man väl tycka!? Sen vill jag dela med mig av två grejer jag tycker ni ska läsa:

Det här blogginlägget som är skrivet av min fantastiska storasyster, angående en rakt ofantastisk debattartikel.

Och den här artikeln som är skriven av en snubbe jag inte vet något om annat än att han satte fingret på något helt självklart som jag själv inte hittat ord för tidigare:
”Att rakryggat stå upp för kvinnor på arbetsplatsen eller på krogen gör dig inte till Nelson Mandela. Det gör bara att du når upp till lägstanivån för vad som förväntas av en vuxen människa.”