0,1% av körkortet fixat

Poppa skumpan för imorse klickade jag hem ansökan om körkortstillstånd!!! Så nu har jag tagit ett extremt yttepyttelitet steg mot körkortet, men hey ändå nåt liksom. Vi har ju redan konstaterat att jag har bloggen för att få tummen ur att göra grejer så om någon av er bara ”ÖöÖöööH hur kan du inte ha gjort det här tidigare” plz ha tålamod med mig.

Jag har alltså övningskört en halv gång i mitt liv och tekniskt sett aldrig gjort något annat än just det för att närma mig Det Rosa Kortet. Så att jag har beställt det lelle tillståndet nu, ja, det måste väl ändå räknas som att jag har kommit igång!? För när det väl har kommit måste jag väl utnyttja det inom en viss tid!?! Nu ska jag ba göra allt annat som krävs, som den här detaljen att kontakta körskola och be min optiker skicka intyg på att jag ej har klockren syn samt ta lektioner och köra upp och gu vet vad. Sen vill jag ha en bil och så vill jag köra land och rike runt medan sittdansvänlig hiphop strömmar ut ur högtalarna.

Någon dag ska jag posta bilder på alla bilar jag fotar hela tiden medan min kille står bakom mig och konstaterar hur sjukt det är att jag har en grej för dyra bilar som ser ut att åka snabbt. Påminn mig om det är ni gulliga!

Grej 1: Körkortet

Eftersom det är extremt ojämn nivå på grejerna jag ska (försöka:)) göra kommer jag inte beta av dom i någon specifik ordning, men jag vill ändå börja berätta just om grej 1 a.k.a. körkortet eftersom det var det som gav mig idén till att starta den här bloggen. Jag har SÅ länge velat ta körkort och ca sjutti tusen gånger sagt “I sommar ska jag göra det” men av sjutti tusen olika anledningar har det inte blivit av.

“Men HUR kan du vara från Norrland och inte ha körkort?” kanske ni tänker. Jag får nämligen höra det varje gång jag berättar för någon som vet att jag är från Norrland att jag inte har körkort. Det är ju light provocerande samtidigt som det är en helt rimlig fråga. De flesta jag känner från Umeå tog körkortet typ samma dag som de fyllde 18 – det är väldigt smidigt att kunna köra i en stad som Umeå – men det blev liksom bara inte för mig. Sen flyttade jag till Stockholm och har inte riktigt haft behov av att köra bil. Tills nu? Det känns så knäppt att jag inte vet hur man gör något som är så bra att kunna. OCH verkar roligt! Och eftersom det tycks gå lite trögt för mig att få tummen ur är det väl rimligt att jag outar mina planer för www så att det blir lite mer press. Jag har t.ex. bara övningskört en (1!) gång i mitt liv, då såg det ut såhär:

*nöjd att jag inte kvaddade bilen*

Jag vet att det är några andra som läser det här som är sugna på det rosa kortet, så jag undrar om inte ni körkortsägare kan fundera på lite praktiska tips att dela med er av? Typ om det finns något klassiskt nybörjarmisstag som är lätt att råka göra?! Vore guld!