Ett avsked

De flesta som känner mig och även människor som inte alls känner mig utan bara vet en endaste grej om mig, vet följande: mitt hjärta klappar väldigt hårt för Polly. Godiset alltså. Så har det varit så länge jag kan minnas.

PollyEn annan som tyckte väldigt mycket om Polly var min mormor. Hon hade alltid en den här glasburken med godiset i sitt vardagsrum, och varje gång jag hälsade på henne i det lilla samhälle hon levt hela sitt liv tömde jag praktiskt taget den burken. Alldeles för sällan kom jag på att jag borde köpa en ny påse till henne och burken innan jag åkte hem igen.

I torsdags begravde vi mormor.
Hon blev näst äldst i sitt län och konstaterade många gånger att hon var lycklig över livet hon haft. Tillsammans med mina syskon, min sambo, svåger och kusin bar jag kistan och firade ner den i marken. Och vet ni? Att få vara med hela den vägen kändes som det finaste sättet att få ta avsked av henne.

  • Anna

    Så fint och sorgligt på samma gång. Kram!

  • Michaela

    Så fint. <3

  • BibiRai

    Så fint du skriver. Tack för att du vill dela med dig till oss av ditt liv, stort såväl som smått. <3

  • Meygol

    <3