Kajan

Hela 16 dagar in i november! Fortfarande nykter! Fortfarande köttfri! Eller okej jag ska erkänna något jag inte försökt dölja: Jag har ätit fisk tre gånger när det bjudits på fisk. Ja, jo, det är väldigt ovegetariskt att ta emot bjudfisk, men när jag t.ex. var hemma hos mina föräldrar i Umeå och de dukade fram min godaste fiskrätt* fanns det helt enkelt inte en endaste del av mig som ville säga Nej tack.

Det funkar såklart (alltså tvivlade ju inte direkt på detta) hur bra som helst att avstå från alkohol och rött kött. Däremot känns det väldigt.. tråkigt. Det känns som att inget jag äter eller dricker är särskilt spännande!?! Väldigt ohälsosamt uttalande men så får det väl vara. Det är bara inte lika roligt att dricka juice som det är att dricka vin när något ska firas (och då har jag ändå druckit otroligt goda firarjuicer).

Här dricker jag vin på en Frankrikesemester 2010. Vet att jag ser rakt över disk kanonfull ut men jag är bara fångad i ett flin. Men när jag hittade den här bilden tänkte jag att jag såg ut som en _fyllekaja_ och kom på att jag måste dela med mig av följande:

Jag har aldrig haft något ordentligt smeknamn, bara några tillfälliga här och där som aldrig liksom Satt Sig. Så häromveckan sa Tobias något om att om jag hade varit äldre och jobbat i en bar på söder hade mitt smeknamn varit Kajan (hehe). Kort därpå var jag hemma hos syrran och vi insåg att det måste vara så sjuuukt svårt för min systerdotter att lära sig mitt namn nu när hon börjar lära sig prata.
Så.
Nu har vi helt plötsligt hamnat i ett läge där min familj kallar mig Kajan i min systerdotters närhet. Vi jobbar liksom in Kajan. Och tycka vad man vill om det, men någonstans vill jag ju hellre att hon lär sig säga Kajan nu än att hon lär sig säga Anna-Carin om typ två år!? För jag svär det tar så lång tid, med tanke på att jag har träffat fullvuxna människor som har problem att lära sig Anna-Carin (true story).

*Min godaste fiskrätt hemma hos m&p är basic men fantastisk; torsk med MÄNGDER av riven pepparrot.