Mindre lost tack vare Lost

JAG HAR SETT FÄRDIGT LOST!Det har gått ganska precis ett dygn sedan jag såg färdigt Lost men jag vet inte om jag riktigt har processat färdigt ännu. En sak jag däremot känner starkt är ett hopp om att glömma allt genom en mycket lindrig minnesförlust, så jag kan se om det igen. För det har inte direkt varit sex tråkiga säsonger..
..slog mig först Nu hur extremt drygt det hade blivit om jag tyckte serien var värdelös och behövde tvinga mig igenom alla säsongerna för att det stod på listan?!

OK vi spolar tillbaka lite: Anledningen till att Lost var med på listan var, som några av er redan vet, att jag undrat i alla år vad som egentligen hände i serien. Jag såg typ en bit in på andra säsongen när det så att säga ”gick på tv” (säger man ens så längre) och har sedan dess haft en mängd frågetecken. Under resans gång dök det givetvis upp en massa nya frågetecken men innan jag går vidare måste jag utlysa en rejäl ***SPOILER ALERT*** så ingen av er har anledning att stämma mig när ni läst färdigt.

(det är alltså nu ni ska springa om ni inte vill vara med om spoilers)

Så, antar att de flesta som läser nu har koll på vad Lost handlar om, men för er som inte sett serien och skiter i spoilers kan jag säga att den korta drag handlar om en grupp människor som träffas på en ö där de hamnat av lite olika anledningar. Ön i sig är helt trollig och skum, men människorna på den är inte heller din vanliga medelsvensson, om vi säger så. De flesta som befinner sig på ön är väldigt intresserade av att ta sig därifrån för egen maskin eller genom att bli hittade men eftersom ön är helt missunnsam av sig så gör den det väldigt svårt för dom att ta sig därifrån eller bli hittade. Sen händer det en massa knäppa grejer! Och en del mindre knäppa, som att folk blir kära eller upptäcker att de har synfel eller måste sluta knarka eller går vilse.

Tidigt i mitt tittande blev jag Varnad, dels för att jag inte skulle få svar på alla frågor jag hade men också för att serien skulle börja suga ungefär någonstans i mitten. Jag FÖRSTÅR människorna som tycker båda de här grejerna, men jag är ändå oväntat tillfredsställd? Dock hade jag kunnat leva utan ca 63% av allt som hände sista säsongen.

Frågor jag var nojjig att jag aldrig skulle få svar på:
Varifrån isbjörnarna kom
Vad det stora monstret i djungeln var
Varför nästan inga (nästan, I see u Claire) höggravida kvinnor överlevde på ön
Vad dealen var med ”smittan” som dök upp i lite olika sammanhang
Vad syftet var med the hatch
Vem i HELA friden Jacob varHummm, fanns såklart en massa andra saker jag var sugen på att reda ut men det här var väl mina fokusfrågor, om vi säger så. Och allt fick jag svar på. Är det någon som vill friska upp sitt minne kan man fråga mig, jag har svar på allt! I alla fall en tid framöver, men sen planerar jag ju att genomgå en mycket lindrig minnesförlust (ovan nämnd) så passa på att fråga innan dess.

Pirriga höjdpunkter, utan tidsordning:
När dom hittade the hatch
När man fattar att det finns ett helt sabla SAMHÄLLE på ön (hjärnan bara —–)
När det stod klart att båten inte var Pennys
När det visade sig att Ethan inte var med på planet (fan vad jag hatade Ethan btw)
När det visade sig att the hatch var övervakad av en annan hatch

Största besvikelsen:
Sista säsongens After life-story var så groteskt värdelös. Är inte sur, bara besviken.
Även att Jin och Sun pratade engelska när de dog, varför skulle de prata något annat än sitt modersmål med varandra när de höll på att dö under helt stressiga omständigheter?

Favoritkaraktär:
Desmond. Älskar Desmond, dels för att han var så lost (!) och bara ville göra det rätta, men också på grund av hans STARKA KÄRLEKSHISTORIA!!!! Lipade ihjäl mig när han ringde till Penny som hade väntat på hans samtal i en halv evighet och hon bara ”I’ll find you!!” Böl.

Hejdå Des, nu kan jag stryka dig resten av gänget från listan. SEE YOU IN ANOTHER LIFE BROTHA!

Spara

Spara

Spara